Våra sinnen
Det är våra sinnen som hjälper oss att uppleva världen runt om oss. Som tar intryck av det vi ser, hör, känner, luktar och smakar. Fast egentligen så har vi ju sju sinnen, för även balansen och muskelsinnet påverkar hur vi uppfattar saker och ting. Vi har även speciella celler, som kallas sinnesceller eller receptorer, som omvandlar den information vi får från våra sinnen till elektriska signaler. Cellerna tar emot informationen, sedan är det nervsystemet som för den vidare till hjärnan. Och det är först när informationen nått hjärnan som vi reagerar på våra intryck.
Det är i mångt och mycket tack vare vår syn som vi får uppleva saker och ting runt omkring oss. För nästan tre fjärdedelar, eller cirka 130 miljoner, av kroppens sinnesceller finns i ögonen. Med andra ord ett rätt så makalöst organ. Dessutom ser ögat till så att intrycken får färg. Nästan en halv miljon olika färgnyanser klarar människoögat av att urskilja tack vare sina tre olika sorters tappar. Hundar eller hästar kan i jämförelse bara urskilja en tiondel så många färgnyanser.
Ögonhålan
Ögonen sitter placerade i ögonhålorna som bildats av skallens ben. Väggen i ögongloben består av flera skikt och globen skyddas dessutom av ett fettskikt. Ögat väger inte speciellt mycket, bara ungefär 7 gram och är cirka 2,5 centimeter i diametern. Det som gör att ögat sitter kvar i ögonhålan är de muskler som är fästa mellan ögat och ögonhålan. Sex muskler ser till så att ögat kan röra sig uppåt/nedåt och åt sidorna. Det finns även en sjunde muskel i ögonhålan, men den styr inte själva ögat utan ser till att lyfta det övre ögonlocket.
För att se behövs ljus
När ljuset träffar vårt öga så når det först hornhinnan som sitter längst fram i ögat. Tack vare sin runda form står hornhinnan för den huvudsakliga brytningen av ljuset, men den får även hjälp med att bryta ljuset av kammarvätskan, linsen och glaskroppen. Hornhinnan som bara är en halv millimeter tjock består av fem skikt och täcks på utsidan av en tunn transparent hud som kallas epitel. Den skyddar och ger hornhinnan dess glatta speglande yta. Ytan är mycket rik på nerver, du märker det när du exempelvis råkar peta dig i ögat. Då utlöses en reflex som gör att ögonlocket stänger sig. Eller när exempelvis ett hårstrå råkar hamna i ögat, vilket är klart irriterande.